Vissa nätter är ju så fruktansvärt jobbiga. Då allt bara helt plötsligt dyker upp i hjärnan, allt man varit med om genom dem senaste åren. Alla härliga minnen som sedan lett till hemska misstag och så börjar man fundera på vad man skulle gjort istället till allting. Det får inget stopp och tillslut ligger man här, klarvaken och ledsen av tankarna. Varför gör man såhär mot sig själv?